En dag som inte finns...
Onsdag 29/2 2012. Den här dagen existerar bara var fjärde år. En jobbig dag hos familjen Spjut. Men lilleman har varit så duktig! Han var trött o gnällig och blev jättearg på mig när jag tvingade honom att hålla ögonen öppna på vägen till sjukhuset. Väl där charmade han sköterskorna. Elektroderna fastnade bättre denna gången än förra, då höll vi på en evighet för att få dom rätt. Äntligen fick han somna med nappen o snutten. Man mätte hjärnaktiviteten i ca 35 minuter. Sen väckte vi honom. Gjorde ett test i 8 minuter med en skarp blinkande lampa. Och sen plockades elektroderna bort igen. Trots de få hårstråna han har så luggades det ordentligt och han blev jätteledsen... Men det går ju över fort som tur är. Så nu är äntligen EEG undersökningarna avklarade och vi hoppas slippa det fler gånger. Nu återstår några dagars väntan på svar från Lund. Det gör nog ondare i mitt hjärta än i Ludvigs hår <3 energi och ork att kämpa på i ovisshet är inte lätt.
På ett sätt är det jobbigt att vi renoverat så mycket under den här tiden då Ludvig varit sjuk. Men samtidigt har det nog varit det som gjort att vi orkat med allt. Man har haft annat att tänka på än en oviss framtid, diagnoser, symtom, Provtagningar och undersökningar. Man har kunnat lägga de tankarna åt sidan några timmar varje dygn och fått tänka på golv, tapeter, kök och inredning istället.
Det är som att träna, det är mitt sätt att "fly" undan tankarna. För dom finns ju där hela tiden.
Hoppas ni får lite svar snart! Jobbigt att behöva vänta på svar.
Vad som än kommer fram så kommer det gå bra! Grymma Ludvig fixar allt! Kram!
Stackars lilla Ludvig. Hoppas verkligen det löser sej snart.
Så trist att behöva ta dom till sjukhuset hela tiden.
